Växtnäringsämnen näringsämnen: vad är mikronäringsämnen
För mycket kväve i jorden
Tillverkarna av dessa medel menar att olika växter har olika näringsbehov. Men stämmer då detta med vad vetenskapen säger? På Fobos fördjupningskurs i januari i år gav han sin syn på växternas näringsbehov. Alla har vi väl hört föräldrar säga till sina barn att de måste äta upp sin mat så de kan växa och bli stora och starka. Så tänker vi ofta om maten, att den framför allt är till för tillväxt. Men eftersom vi vuxna äter lika mycket som barn så är det tydligt att mat och näring har många olika uppgifter i våra kroppar. Maten behövs för att vi ska kunna sköta en rad inre funktioner som matsmältning, reparation, andning och underhåll av kroppens vävnader. På samma sätt är det för växterna. Den gödning vi ger dem används inte bara för tillväxten av nya blad, stjälkar och rötter. Växterna gör också av med näring och energi för att kunna andas, ta upp ny näring, transportera vatten och mineralämnen, blomma, bilda frö och försvara sig mot insekter och sjukdomar.
växtnäringsämne
Tång och alger är rika på mikronäringsämnen. Många av Wexthusets näringar innehåller extrakt från dessa havskällor. Mikronäringsämnena kallas också för spårämnen och är lika viktiga som makronäringsämnena, fast de behövs i ytterst små mängder. Vid bristsymtom beror det oftast på att plantan har svårigheter att ta upp näringen och inte på att näringen saknas i jorden. Höga pH-värden gör dem svårtillgängliga för växten medan en hög mullhalt gör det lättare för växten att ta upp dem. En bra naturlig källa för spårämnen är tång som är rik på många spårämnen. Inuti plantan är alla spårämnen utom klor svårrörliga. Bristsymtom märks därför först i yngre delar som toppskott och nya blad. Koppar, Cu Koppar förkommer naturligt i jorden där det binder till mullrika ämnen. Så påverkar koppar växten: Koppar tas upp via rötter och blad och bidrar till att ge bra pollenkvalitet och därmed goda skördar. Brist på koppar ger hämmad knoppsättning och utveckling av blomman.
Blomstra växtnäring
Från Wikipedia Kompost kan användas som växtnäring. Växtnäring är de näringsämnen som växter behöver för att kunna fullfölja sin livscykel. Nästan alla växter är autotrofa och behöver därför bara växtnäring i mineralform, dvs oorganiska näringsämnen. Dessa förekommer ofta i jonform , som är ett grundämne med överskott eller underskott av elektroner. Växtnäring kan delas in i makronäringsämnen och mikronäringsämnen. Makronäringsämnen [ redigera redigera wikitext ] Till makroämnen räknas kol , väte , syre , kväve , kalcium , kalium , svavel , fosfor och magnesium. I naturen är oftast kväve och fosfor de makronäringsämnen som växterna lider mest brist på. Det är därför som oförsiktig kväve- och fosforgödsling av jordbruksmark lätt ger utlakning och leder till övergödning av sjöar och hav. Mikronäringsämnen [ redigera redigera wikitext ] Till mikronäringsämnen räknas mangan , järn , koppar , bor , klor , molybden och zink. Dessa ämnen är livsnödvändiga för växten, men behövs bara i små mängder.
Odlingsskolan del 4: Växtnäring och gödsling
Växtnäring Kretslopp av näring Kretsloppet på jorden är lite svindlande — alla dessa näringsämnen som flödar i systemet. När vi matar odlingen, så får vi frodiga och rikblommande växter som ger god skörd. För en odlare är det bra att veta att kväve, som gör växterna frodiga, också kan göra dem lite känsliga för köld. Efter högsommaren ska därför fleråriga växter helst inte få kväverik näring som hönsgödsel, guldvatten eller gräsklipp. När ska jag ge näring — och hur mycket? Traditionellt ger man en rejäl dos näring på våren eller hösten. De växter som behöver det får dessutom kompletterande näring under odlingsssäsongen. Nackdelen med höstgödsling är att regn och snö orsakar en del näringsläckage. Om man gödslar på våren är det bra att göra det veckor före sådd. En del växter slukar näring, exempelvis kål, tomater och gurkväxter. Andra, som potatis, behöver inte lika mycket. Vissa växter ger näring till jorden. I rotsystemet hos baljväxter, som ärter och bönor, finns nämligen bakterier som plockar upp kväve från luften.