Sömnparalys stress: sömnparalys berättelser
Sömnparalys engelska
Vissa människor kan få hallucinationer som består av skräckfyllda känslor av att någon, som vill dig illa, är i rummet. Och du kommer inte undan. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys är alltså delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas. Forskningsdoktor Katja Valli från Åbo universitets kognitiva neurovetenskapliga forskningscentral har förutom att hon forskat i drömmar också själv upplevt sömnparalys. När jag senare visste vad det var frågan om, vad som låg bakom de fysiska reaktionerna var upplevelsen betydligt mindre skrämmande. Du kan inte röra dig, inte skrika och du kommer inte undan. Du kan inte vakna ur mardrömmen för du är redan vaken. Du försöker desperat röra på någon kroppsdel för att du vet att det får paralysen att släppa. Sömnparalys är för många som upplevt det det mest skrämmande av allt, en extremt ångestfylld upplevelse: Du vaknar på natten, du ligger i din säng men rummet känns annorlunda.
Vad är narkolepsi?
Sömnparalys eller sömnförlamning är när en person är medveten när den vaknar, men inte kan röra sig eller tala. Under sömnparalys kan somliga uppleva en närvaro i rummet, se eller höra oförklarliga besökare, bli hypervaksamma eller känna ett tryck över bröstet, med mera. Sömnparalys varar i allmänhet mindre än ett par minuter. En person kan ha återkommande sömnparalyser, eller bara uppleva det en enda gång. Sömnparalys är inte farligt men kan kännas väldigt obehagligt. Upplevelser under sömnparalys [ redigera redigera wikitext ] Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, så kallade hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer som upplevs vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas.
Experten: Här är 5 vanliga sömnhallucinationer
Och du är totalt paralyserad. Paniken stiger. Ångesten skenar. Här berättar experten vad det är som egentligen händer i kroppen. Saga, 28, vaknade plötsligt till halv fyra en natt i maj Hon låg stilla i sängen och kände att hon inte kunde röra sig. Hon kikade runt i sovrummet och fick känslan av att luften började vibrera. En docka i bokhyllan började att röra på sig och Saga själv sögs mot bokhyllan fastän hon låg som förlamad i sängen. Nu kändes det som att någon var i rummet. Hon tittade mot fönstret där morgonljuset redan hade börjat lysa in. Fönstret blev till en projektor där bilder på influencers började rulla. En dov röst viskade på engelska att hon behövde komma och titta på något. Sedan vaknade Saga på riktigt. Det som Saga upplevde var en sömnparalys med hallucinationer och det är något som många av oss kommer att uppleva någon gång i livet. Jag vågade inte somna om, jag var så rädd att hamna där igen. Jag förstod ju att det inte var på riktigt men när man är mitt i det är det så verkligt, säger Saga.
Sömnparalys ptsd
Narkolepsi är ett relativt sällsynt tillstånd av obetvinglig sömnighet utan uttalad sömnbrist. Narkolepsi Narkolepsi är en ovanlig neurologisk sjukdom som medför att hjärnan inte kan styra över vakenhet och sömn3. Man blir mycket trött under dagen och får sömnattacker som inte går att förhindra. Orexin reglerar vakenhet och sömn. Brist på orexin ger skador i ett område i hjärnan som kallas hypotalamus1 och gör att man inte kan styra över vakenhet och sömn. Man blir mycket trött och sömnig under dagen och får sömnattacker somnar okontrollerat 4 som inte går att förhindra3. Detta trots att man inte har någon uttalad sömnbrist. Narkolepsi brukar uppstå i tonåren och oftast före 30 års ålder3, men man kan få sjukdomen både tidigare och senare i livet1. Man brukar dela in narkolepsi i två olika typer: Typ 1 beror på en autoimmun reaktion. Det innebär att kroppens immunsystem angriper de hjärnceller som producerar1 orexin2. Man får då en låg eller nästan obefintlig nivå av orexin.