Hållfasthet metall: hållfasthet stål tabell
Hållfasthetslära
Vår värmebehandlingsprocess innebär vanligtvis upplösningsbehandling med efterföljande varmåldring för att uppnå stadiet T5, T6, T7, främst aluminiumlegeringar. Självklart kan vi även anpassa processen helt efter kundspecifika önskemål, med en max. Vi har kapacitet att värmebehandla både stora och små produkter i våra härdugnar som är i storlek upp till x x mm. Hela processen dokumenteras för respektive produkter, för full kontroll över värmebehandlingen. Efteråt kontrolleras produkterna med hårdhetsmätare innan leverans till kunden. Värmebehandling för olika hårdhetskrav Värmebehandling genom härdning är en process som genom uppvärmning över tid ger metallen rätt egenskaper för att exempelvis uppfylla vissa krav på hårdhet eller hållfasthet. Härdning kan även användas för att förlänga produktens livslängd. Vanligtvis benämns de olika nivåerna av värmebehandling i stadierna T5 T6 eller T7. På Melins Metall har vi lång erfarenhet av värmebehandling genom härdning och kan tillsammans med våra kunder erbjuda olika lösning för att passa er produktion och era processer på bästa sätt.
Hållfasthet metall:
Varmhållfasthet
Hållfasthet Olika material är olika starka. Det innebär att när två provbitar av olika material utsätts för en lika stor belastning, av samma typ och i samma riktning så kan det ena provbiten brista eller deformeras medan den andra provbiten återgår till sin ursprungliga form efter att den har slutat att belastas. Det material som höll har högre hållfasthet vid den specifika belastningen. Detta betyder dock inte att den provbit som höll har högre hållfasthet vid alla typer av belastningar. Man skiljer därför på hållfasthetsegenskaperna vid olika belastningsfall. Detta ger grunddata som beskriver hur starkt ett material är vid en viss belastning: draghållfasthet, tryckhållfasthet, skjuvhållfasthet och böjhållfasthet. Ofta är det enklast att mäta hållfastheten vid belastningsfallet: drag, varvid man får fram draghållfastheten för materialet. Definition Man definierar den kraft i Newton 585 som krävs för att dra av eller deformera en provbit med en tvärsnittsarea på en kvadratmeter [m2].
Elasticitetsmodul tabell
Innehållsförteckning 1. En spiralfjäder till exempel kan belastas kraftigt ett stort antal gånger utan att brista, men så plötsligt går den av. Ett utmattningsbrott har inträffat. En brottyta, som uppkommit genom utmattning, har ett karakteristiskt utseende. Brottet utgår vanligen från någon form av anvisning i materialytan eller inne i materialet, till exempel en för skarp hålkäl eller en slaggpartikel, och växer i början långsamt. Brottytorna nöts härvid mot varandra och erhåller ringteckningar, som markerar olika tidpunkter i brottets tillväxt. När sprickan blivit nog stor, blir påkänningen för hög för den kvarvarande tvärsektionen, som då brister sprött med kornigt brottutseende. Brottet blir deformationslöst. Figur Man föreställer sig att växelpåkänningarna förorsakar en kallbearbetning i enskilda, oftast ytligt belägna eller högt belastade kristallkorn, även då spänningarna ligger under den vid dragprovning fastställda sträckgränsen.
1.5 Utmattningshållfasthet
Jämförelse med konstruktionsmetaller Även om fiberarmerad plast medger många fördelar vid konstruktion kan metall ibland vara att föredra för att nå de egenskaper som konstruktören eftersträvar men även för att minimera kostnaden och tidsåtgången. Armerad plast klarar dåligt punktbelastning även om materialet i övrigt har goda hållfasthetsegenskaper. Därför lamineras ofta delar av metall in i fiberkompositkonstruktioner för att på det sättet utnyttja båda materialens fördelar. Konstruktören bör därför även vid fiberkompositkonstruktion ha kunskaper kring de vanligaste konstruktionsmetallerna, deras egenskaper och hur de kan nyttjas i och tillsammans med armerad plast. Stål Stål är den i särklass vanligaste metallen för alla typer av konstruktioner. Priset är lågt samtidigt som stål är starkt och styvt. De flesta stålkvaliteter är enkla att svetsa i och kräver ingen efterbehandling för att uppnå full styrka. Densiteten är dock hög och metallen är rostbenägen gäller ej rostfria kvaliteter.